Har du eller någon du känner ”blivit Concacafed”? Det är ett fenomen som många fotbollsfans i Nordamerika är bekanta med, men vad betyder det egentligen?
Har du upplevt att en domare ger dig gult kort efter att en motståndare slagit dig? Känt förvirring när en annan spelare kastar sig i gräset i förtvivlan efter att du gratulerat honom till ett bra spel? Har du sett bollkallar som rycker på axlarna och förblir orörliga efter att en målvakt bokstavligen sparkat bollen ut i Atlanten? Vill du skrika för att du just förlorat en match på ett fält med knähögt gräs mot ett lag vars spelare tillbringat större delen av veckan på en fiskebåt?
Vad är Concacaf?
Concacaf är en region som rymmer några av fotbollens största kontraster – två av sportens rikaste förbund, USA och Mexiko; ett land som mest spelar hockey, Kanada; och sedan en mängd andra fotbollsälskande nationer med varierande (låga) resursnivåer och olika grader av professionalism. I samma federation spelar Lionel Messi sin klubbfotboll och stjärnor som Christian Pulisic och Alphonso Davies representerar sina länder.
I sitt värsta fall handlar klagomål om att ”bli Concacafed” om att fans från regionens rikaste land klagar på ”okultiverade metoder” från deras fattigare regionala motståndare. Men vad händer egentligen i Concacaf, från minut ett till 90?
Fysisk spelstil
Vi börjar med området där Concacaf verkar skilja sig mest från resten av världen: dess uppenbara tolerans för fysiskt spel.
Genom att jämföra Gold Cup med Copa América, EM och Premier League, framträder tydliga skillnader. Gold Cup har i genomsnitt fler regelbrott per match än någon av de tre andra tävlingarna, men har samtidigt näst minst antal gula kort – bara något fler (1,86 per match jämfört med 1,85) än i EM.
Detta kan tolkas som att Concacaf-domarna tillåter mycket mer fysiskt spel än domare i andra turneringar. Trots att Copa América har rykte om sig att vara väldigt tufft, sker det inte lika många regelbrott som i Nordamerika, och domarna är mycket snabbare med att dela ut gula och röda kort.
Passningsspel
En intressant observation är att sydamerikansk fotboll stilistiskt har mer gemensamt med nordamerikansk fotboll än med europeisk fotboll. Delvis beror detta på att några Concacaf-lag spelade i förra sommarens Copa América, men det är inte tillräckligt för att påverka statistiken nämnvärt.
EM-turneringarna utmärker sig med ett mer utpräglat bollinnehav. Possessionsspelet är mer utbrett i Europa, men i Premier League möter lagen mer atletiska spelare och mer aggressiva presssystem än i EM. I EM är det alltså inte så att lagen är bättre på att passa än Premier League-klubbar; det är bara mycket lättare att passa. Dessutom kom båda EM-turneringarna i slutet av långa säsonger, så lagen tenderade att hålla i bollen längre när de väl hade vunnit den.
Skottstatistik
En annan viktig aspekt av ”att bli Concacafed” handlar om skottstatistiken. I Concacaf-regionen ser man ofta fler långskott och färre genomarbetade anfall än i europeiska tävlingar.
Medan lag i Premier League och EM tenderar att arbeta sig till bättre målchanser genom organiserat spel, kännetecknas matcher i Gold Cup ofta av fler spekulativa avslut från längre avstånd. Detta kan delvis förklaras av de mer fysiska matchförhållandena, där det är svårare att spela sig igenom ett kompakt försvar.
Kulturella skillnader
Det finns också tydliga kulturella skillnader i hur fotboll spelas och upplevs i olika regioner. Concacaf-matcher är kända för att inkludera element som tidsspel, teatraliska fall och okonventionella taktiker för att störa motståndarens spelrytm.
För lag som USA, Mexiko och Kanada som deltar i Gold Cup som startar på lördag, är dessa skillnader viktiga att förstå och anpassa sig till. Särskilt med tanke på att alla tre också hoppas gå långt i nästa sommars VM.
Slutsats
Att ”bli Concacafed” handlar i grunden om de unika utmaningar som nordamerikansk och karibisk fotboll erbjuder jämfört med europeisk eller sydamerikansk fotboll. Det är inte nödvändigtvis sämre eller bättre – bara annorlunda.
För de lag som vill lyckas i regionen handlar det om att anpassa sig till dessa förhållanden och förstå att fotbollens skönhet kan ta många olika former. I Concacaf möts olika fotbollskulturer och resursnivåer i en fascinerande blandning som gör regionen unik i fotbollsvärlden.
