Den bästa inhemska fotbollsligan i världen upplevde inte sin mest spännande säsong under 2024-25. Premier League-titeln och samtliga nedflyttningsplatser var säkrade redan innan maj, och även om kampen om UEFA Champions League-platserna pågick ända till slutet av säsongen, var den enda dramatiken under sista matchdagen kopplad till ett kontroversiellt domslut. Med Mohamed Salahs stabila heroism – han gjorde mål i sju raka matcher och totalt elva av tolv under en period i höstas – avgjordes till och med ligans utmärkelse för årets spelare tidigt.
Trots detta utgör varje säsong ett eget kapitel, och denna gav oss Salahs otroliga kontraktsår, imponerande framsteg från lag som Nottingham Forest och AFC Bournemouth, samt en nervkittlande kamp om Champions League-platserna. En toppliga kommer alltid att producera minnesvärda ögonblick och spelare värda att fira, så här presenterar vi några av säsongens mest lysande statistik och utmärkelser.
Årets lag
Målvakt: Matz Sels, Nottingham Forest
Nottingham Forest led av några av de sämsta målvaktsprestationerna man kan tänka sig förra säsongen. Sels, Matt Turner och Odisseas Vlachodimos släppte tillsammans in över 17 fler mål än förväntat baserat på skottens kvalitet, vilket hindrade dem från att avancera under Nuno Espirito Santo i slutet av 2023-24.
Med både Vlachodimos och Turner borta var jobbet helt Sels under denna säsong… och han var verkligen spektakulär. Forest gjorde ett bra jobb med att förhindra alltför många högkvalitativa målchanser – mittbacksparet Murillo och Nikola Milenkovic var enastående – men Sels 4,3 förhindrade mål var fjärde bäst i ligan, och hans 13 hållna nollor delad högst.
Reserv: Alisson Becker, Liverpool
Vänsterback: Antonee Robinson, Fulham
Robinson har länge varit en solid Premier League-back, men han växlade upp till en ny nivå. Ingen balanserar positionens krav bättre än 27-åringen, som på något sätt rankades först bland alla Premier League-backar i både assists (10 – fyra fler än till och med Trent Alexander-Arnold) och defensiva ingripanden (496). Han var också tvåa bland backar i progressiva löpningar med boll (284), efter endast Manchester Citys Josko Gvardiol. Han var bokstavligen överallt för ett överpresterande Fulham.
Reserv: Josko Gvardiol, Manchester City
Mittbackar: Virgil van Dijk, Liverpool, och James Tarkowski, Everton
Precis som Robinson har Van Dijk länge varit bland ligans bästa försvarare på två helt olika sätt: Han startar uppbyggnadsspelet bättre än någon annan – han var först bland alla försvarare i bolltouch, passningsförsök och lyckade passningar – och han bidrar till anfallet både med passningar (10:e bland mittbackar med 12 skapade chanser) och på fasta situationer (tre mål, 27 skottförsök). Men han är fortfarande också den bästa säkerhetsventilen i världen: Han rankades 11:a bland mittbackar i defensiva ingripanden (trots att Liverpool inte behövde lika många sådana som andra), och han var tvåa bland ordinarie mittbackar i luftduellsprocent (72,1%). Vid 33 års ålder är han fortfarande det kompletta paketet.
Tarkowski producerade ännu bättre defensiv statistik, även om det kom utan lika många offensiva fyrverkerier. Tarkowski och Forests Murillo var kanske ligans bästa försvarande försvarare, och vi ger Tarkowski fördel på grund av ren styrka i luften: Han var inte bara femma bland mittbackar i både defensiva ingripanden och blockerade skott; han vann också 74,6% (först) av sina 138 luftdueller (nia). Han är ligans mest talangfulla och effektiva ”träd”, och får bonuspoäng för att hans enda ligamål under säsongen var ett dramatiskt kvitteringsmål i Merseyside-derbyt mot Liverpool.
Reserver: Murillo, Nottingham Forest, och Fabian Schär, Newcastle United
Högerback: Trent Alexander-Arnold, Liverpool
Trots att han missade en månad med skada gjorde Alexander-Arnold ytterligare en spektakulär säsong, där han kombinerade sina kreativa förmågor med förbättrat defensivt arbete. Hans 127 skapade chanser var fler än någon annan Premier League-spelare, samtidigt som han visade på förbättrade defensiva insatser, vilket hjälpte Liverpool till deras 20:e ligatitel.
Reserv: Pedro Porro, Tottenham Hotspur
Defensiv mittfältare: Declan Rice, Arsenal
Rice fortsatte att utvecklas till en av världens bästa defensiva mittfältare under sin andra säsong hos Arsenal. Han balanserade perfekt mellan defensivt skydd och offensiva bidrag, med fyra mål och sju assists samtidigt som han gav stöd till Arsenals stabila försvar. Hans förmåga att återvinna bollen och starta anfall från djupt i planen var ovärderlig för Mikel Artetas lag.
Reserv: Rodri, Manchester City
Mittfältare: Martin Ødegaard, Arsenal, och Kevin De Bruyne, Manchester City
Ødegaard fortsatte sin fantastiska utveckling som Arsenals kapten och kreativa centrum. Med nio mål och 14 assists i alla tävlingar befäste han sin plats bland Premier Leagues elit. Hans förmåga att hitta utrymmen mellan motståndarlinjer och leverera matchavgörande passningar gjorde honom till en av ligans mest värdefulla spelare.
De Bruyne, trots att han missade delar av säsongen på grund av skada, visade återigen varför han anses vara en av fotbollsvärldens främsta spelare. Med sju mål och 15 assists på bara 24 matcher fortsatte belgaren att vara hjärtat i Manchester Citys offensiv. Hans visionära passningar och spelförståelse fortsätter att sätta standarden för mittfältare i Premier League.
Reserver: Bruno Fernandes, Manchester United, och Cole Palmer, Chelsea
Anfallare: Mohamed Salah, Liverpool, Son Heung-min, Tottenham, och Erling Haaland, Manchester City
Salah hade en fenomenal säsong i sitt kontraktsår och levererade 24 mål och 15 assists i Premier League. Hans konsekventa förmåga att avgöra matcher var avgörande för Liverpools titelvinst, och hans sju mål i lika många raka matcher under hösten visar på hans exceptionella standard.
Son tog över som Tottenhams främsta stjärna efter Harry Kanes avgång och gjorde det med besked. Med 19 mål och 10 assists ledde den sydkoreanska kaptenen Spurs till en imponerande topp-fyra-placering och visade på sin mångsidighet genom att spela både som central anfallare och på kanten.
Haaland fortsatte där han slutade föregående säsonger med ytterligare en Golden Boot-vinnande kampanj med 27 mål. Trots att Manchester City inte lyckades vinna ligan var norrmannen återigen ligans mest dödliga målskytt, med en målfrekvens som få kan matcha.
Reserver: Ollie Watkins, Aston Villa, och Cole Palmer, Chelsea
Matchens prestation
Lagprestation: Liverpool 4-1 Manchester City (9 mars)
I en match som skulle visa sig avgörande för titelkampen dominerade Liverpool fullständigt de regerande mästarna på Anfield. Med Salah i spetsen, som bidrog med ett mål och två assists, spelade Arne Slots manskap sin mest kompletta match för säsongen och skickade ett tydligt meddelande om sina titelambitioner.
Individuell prestation: Cole Palmer (Chelsea) mot Brighton (2 februari)
I en oförglömlig insats gjorde Palmer ett hattrick och levererade två assists när Chelsea besegrade Brighton med 5-2. Hans kreativitet, precision och förmåga att avgöra matchen på egen hand befäste honom som en av ligans mest spännande unga talanger.
Årets genombrott: Kobbie Mainoo, Manchester United
I en annars besvärlig säsong för Manchester United var 19-årige Mainoos uppkomst en ljuspunkt. Mittfältaren visade mogenhet långt bortom sina år och etablerade sig som en nyckelspelare i Erik ten Hags startelva. Hans lugna bollbehandling, taktiska medvetenhet och förmåga att prestera i stora matcher – inklusive det vinnande målet i FA-cupfinalen – lovar gott för framtiden, både för United och för det engelska landslaget.
Årets tränare: Arne Slot, Liverpool
Att ta över efter Jürgen Klopp verkade vara en närmast omöjlig uppgift, men Slot bevisade snabbt att han var rätt man för jobbet. Den holländske tränaren implementerade sin egen spelstil samtidigt som han behöll mycket av den intensitet som definierade Klopps lag. Under Slots ledning spelade Liverpool mer kontrollerad fotboll utan att förlora sin offensiva kraft, vilket resulterade i klubbens 20:e ligatitel och en imponerande Champions League-kampanj.
Årets besvikelse: Chelsea
Trots ytterligare investeringar i truppen och lovande individuella prestationer från spelare som Palmer, fortsatte Chelsea att underprestera i förhållande till sina resurser. Instabilitet på tränarbänken och bristande sammanhållning på planen resulterade i ännu en säsong utanför Champions League-platserna, vilket ökar pressen på ägarna att hitta en långsiktig lösning för klubbens framtid.
Årets sämsta värvning: Dominic Solanke till Tottenham
Efter en imponerande säsong med Bournemouth anlände Solanke till Tottenham för en rekordsumma på över 60 miljoner pund, men lyckades aldrig leva upp till förväntningarna. Med endast sex mål på 32 framträdanden hamnade han i skuggan av Son Heung-min och kunde inte rättfärdiga sin höga prislapp eller positionen som Harry Kanes efterträdare.
Årets mål: Alejandro Garnacho, Manchester United mot Everton (24 november)
I en match som Manchester United vann med 3-0 utförde Garnacho ett spektakulärt cykelsparkmål från kanten av straffområdet som fick Goodison Park att tystna. Den tekniska precisionen, tajmingen och djärvheten att ens försöka skottet gjorde det till ett ögonblick som kommer att visas i Premier League-höjdpunkter i årtionden framöver.
Slutsats: En historisk säsong trots brist på dramatik
Även om Premier League 2024-25 inte bjöd på samma spänning som tidigare säsonger när det gäller titelfajten eller nedflyttningsdramatik, markerade den ändå flera historiska milstolpar. Liverpools 20:e ligatitel jämnade ut Manchester Uniteds rekord, medan nya stjärnor som Palmer och Mainoo etablerade sig på den största scenen. Salahs fortsatta excellens, Nottingham Forests överraskande framgång och intensiteten i kampen om Champions League-platserna påminner oss om varför Premier League fortsätter att vara fotbollsvärldens mest populära liga – även under en relativt ”lugn” säsong.
