Fotbollsvärlden domineras av elitspelare med exceptionella förmågor, men även stjärnorna har sina svagheter. Vissa kan inte passa, andra undviker att dribbla, medan några har svårt att hoppa eller springa. Här granskar vi de överraskande bristerna hos några av världens främsta fotbollsspelare.
Sex grundläggande fotbollsfärdigheter
Fotbollsspelare utför främst sex grundläggande handlingar under en match: de springer, passar, dribblar, skjuter, hoppar och försvarar. Det som gör sporten fascinerande är att varje framstående spelare når sin storhet genom en unik kombination av dessa färdigheter.
Någon som Arsenals Bukayo Saka är över genomsnittet i alla dessa kategorier. Han kanske inte är bäst i världen på någon enskild färdighet, men han är en elitspelare just för att han är duktig på att springa, passa, dribbla, skjuta, hoppa och särskilt att försvara. PSG:s Ousmane Dembélé har periodvis utmärkt sig genom att prestera på elitnivå i nästan alla dessa områden, med båda fötterna.
Andra spelare blir dock världsklass och hjälper sina lag att vinna matcher trots att de försummar något av dessa sex områden – eller till och med är direkt dåliga på något av dem. Låt oss titta närmare på dessa paradoxer inom fotbollseliten.
Elitspelare med överraskande svagheter
Kan inte springa: Harry Kane, Bayern München
Någon gång kring VM 2018 förlorade Harry Kane sin explosivitet. Före dess passade han perfekt in i Tottenhams fysiska, intensiva presspel under tränare Mauricio Pochettino. Han var elektrisk i kontringsspelet och så kraftfull att han enkelt kunde skapa egna avslut runt straffområdet. Under säsongen 2017-18 försökte han 5,3 skott per match och tog emot 7,6 progressiva passningar.
Sedan dess har han inte varit i närheten av dessa siffror. Denna säsong med Bayern München är han nere på 3,9 skott och 5,3 mottagna progressiva passningar. Detta trots att han spelar i ett betydligt bättre och mer dominant lag än vad Tottenham var.
Vi diskuterar förmodligen fortfarande inte tillräckligt om hur Kane helt har uppfunnit sitt spel på nytt för att förbli en spelare i världsklass. Floden av skott och löpningar in i tomma ytor försvann, och han ersatte allt detta värde genom att ta skott närmare målet och genom att falla djupare ner i banan för att spela farliga passningar som lagkamraterna kan springa på.
Nu vid 31 års ålder springer han knappt alls. Enligt data från PFF FC gör Kane 14,34 sprinter per 90 minuter i Bundesliga, vilket placerar honom på plats 41 bland 45 kvalificerade centerforwards. I Champions League gjorde han 12,83 sprinter per 90 minuter, sist bland de 43 centerforwards som spelade minst 450 minuter.
Med Bayern Münchens Bundesliga-titel i helgen kan Kane kanske ge en läxa till alla som plågas av sin egen otroligt specifika förbannelse: Den upphör inte förrän du slutar försöka springa ifrån den.
Kan inte hoppa: Kylian Mbappé, Real Madrid
Sedan början av förra säsongen har 19 anfallare gjort minst 30 mål i Europas fem största ligor. Alla dessa spelare har vunnit minst 15 luftdueller och försökt minst 41.
Förutom Kylian Mbappé. Han har vunnit tre nickdueller och endast försökt 10 luftdueller. Trots att han inte lidit av några större skador och spelat större delen av säsongen som Real Madrids nominella centerforward, är detta alla nickskott han försökt under 2024-25:
Han har ändå haft en fantastisk individuell säsong – den bästa i Europa enligt vissa mätningar. Och ”hoppförmåga” är utan tvekan den minst värdefulla färdigheten av de sex vi diskuterar idag.
Men Mbappés totala oförmåga att utmana i luften är representativ för hans större problem som spelare på högsta nivå: Hans närvaro kräver en viss uppsättning taktiker och en specifik profil av lagkamrater.
Försvarar inte: Mohamed Salah, Liverpool
Mohamed Salah har verkligen en av de bästa säsongerna man någonsin kan se. Han leder alla spelare i de fem största ligorna i mål, assister och naturligtvis: mål plus assister. Avståndet mellan Salah (46) på första plats och Kane (32) på andra plats är lika stort som avståndet mellan Kane och de 13 spelarna som delar på 18:e plats.
Inte bara det, Salah är också trea bland alla spelare i passningar in i straffområdet och först i bollberöringar inne i straffområdet. Han gör mål, han skapar mål och han är konstant involverad i Liverpools anfallsspel. Med tanke på att Liverpool nu leder Premier League är han den klara favoriten till utmärkelsen som årets spelare.
Men samtidigt som han dominerar offensivt, är han nästan helt frånvarande i försvarsspelet. Bland alla anfallare i Premier League, ligger Salah i den nedersta percentilen i defensiva insatser som tacklingar, brytningar och återvunna bollar.
Jürgen Klopp har anpassat Liverpools taktik för att kompensera för denna brist, genom att placera hårt arbetande spelare runt Salah som kan täcka upp för hans begränsade defensiva arbete. Detta är ett klassiskt exempel på hur ett lag kan maximera en superstjärnas styrkor medan de bygger system för att minimera hans svagheter.
Kan inte dribbla: Erling Haaland, Manchester City
Erling Haaland är en målmaskin utan motstycke. Hans fysiska attribut, positionering och avslutningsförmåga har gjort honom till en nästan oövervinnerlig kraft i straffområdet. Men som med alla spelare finns det begränsningar i hans spel.
Haaland tillhör den lägsta percentilen bland forwards när det gäller lyckade dribblingar. Han försöker sällan ta sig förbi spelare med bollen vid fötterna, och när han gör det är framgångsfrekvensen förvånansvärt låg för en spelare på hans nivå.
Manchester City har byggt sitt spel runt Haalands styrkor, vilket innebär att han sällan behöver visa upp tekniska färdigheter med boll. Hans jobb är att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och i det avseendet finns det ingen bättre. Men hans bristande förmåga att ta sig förbi motståndare på egen hand begränsar ibland lagets möjligheter när motståndarförsvaret är kompakt.
Kan inte passa: Ett förvånande mönster bland målskyttar
Bland Europas främsta målskyttar finns en överraskande trend: många av dem är relativt svaga på att skapa chanser för sina lagkamrater. Spelare som Robert Lewandowski och tidigare även Cristiano Ronaldo har byggt sina karriärer på en exceptionell förmåga att avsluta, medan deras passningsspel sällan nått samma höjder.
Detta är inte nödvändigtvis en kritik – deras främsta uppgift är att göra mål, inte att skapa dem. Men det illustrerar hur även de främsta spelarna i världen kan ha betydande luckor i sina färdigheter, samtidigt som de fortfarande är bland de mest värdefulla spelarna för sina lag.
Starkare genom sina svagheter
Vad dessa exempel visar är att även de mest framstående spelarna kan ha överraskande brister. Det verkligt fascinerande är dock hur dessa spelare och deras lag anpassar sig för att omvandla potentiella svagheter till styrkor, eller åtminstone för att minimera deras inverkan.
Kane har helt förändrat sin spelstil för att kompensera för sin minskade fysiska förmåga. Mbappé maximerar sin hastighet och acceleration snarare än sin förmåga i luftspelet. Salah fokuserar nästan uteslutande på att dominera i anfallsspelet. Och Haaland har inga problem med att överlåta dribblingar till andra, så länge han får avsluta attackerna.
I slutändan handlar elitfotboll inte om perfektion i alla delar av spelet, utan om att maximera sina styrkor och bygga system som minimerar effekterna av ens svagheter. De sämsta bästa spelarna påminner oss om att även superstjärnor är mänskliga – med brister och begränsningar som alla andra.
